När vi skriver 2011 återvänder melodiska punkrockfenomenet Rise Against till våra breddgrader för att påminna oss om att man inte måste lyssna på råpunk för att få engagerade budskap med sina rockrefränger.

Alla minns hur den ostoppbara antikrigshitten ”Hero of our time” från världsgenombrottet ”Appeal to reason” (2008) gjorde rent hus med alla världens topplistor samtidigt som de lät förstå att punk faktiskt innebär att bry sig. Så har det alltid varit för Rise Against, brottarhits eller inte. Ända sedan hardcoreanstrukna ”The Unraveling” och ”Revolutions Per Minute” kring millennieskiftet, via poppunkiga karriärutvecklarna Siren Song of the ”Counter Culture” och ”The Sufferer and the Witness”, har Rise Against gett oss spring i benen samtidigt med integritet och medvetenhet. Med senaste Billboardfenomenet ”Endgame” kan vi lugnt konstatera att man inte måste vara dum i huvudet för att digga stadiumballader lika mycket som punkrockbomber.

Rise Against ger oss alltså verktygen, låtarna och texterna. Kvar på att göra-listan för att förverkliga drömmen om ett samhälle utan förtryck och utnyttjande? Konserterna. Funkar det live? Med liveshower så energiska att de kunnat ersätta kärnkraftverk, bjuder Rise Against på socialt medveten allsång som sträcker långfingret mot förtryckarna, gör slarvsylta av kravallstaketen samtidigt som de har riktigt jävla roligt.