När han senast spelade i Sverige 2010, i Filadelfiakyrkan, fick han helt otroliga recensioner. Aftonbladets Markus Larsson gav konserten 5 plus under rubriken ”Holy shit, Isaak”. Larsson beskriver konserten som helt fantastisk och menar att Isaak ”levererar en bländande uppvisning i klassiskt amerikanskt showmanship som blir alltmer sällsynt. Underhållningen parkerar bilen och kammar till rockabillyfrisyren nånstans mellan Las Vegas och en rökig sylta vid mexikanska gränsen.”

Säg den som inte känner igen de spröda gitarrtonerna som introducerar ”Wicked Game”, denna mästerliga tankevandring om kärlek. Säg den som inte suttit klistrad vid tv:n och sett de svartvita bilderna av Chris Isaak och Helene Christensen lekandes på stranden. Säg den som inte fått rysningar av Isaaks djupa röst när han deklarerar att han inte kan hjälpa att han faller för dig.

På många sätt definierar ”Wicked Game” Chris Isaak och hans musik så väl. Sin stora kärlek för musiken som spelades in i Sun Studios i Memphis slingrar sig som en röd tråd genom hela hans karriär; från debuten ”Silvertone” fram till nya hyllade ”Beyond The Sun” där han på allra ypperligaste sätt tolkar klassiker som ”Ring of Fire”, ”Can't Help Falling In Love”, ”Oh, Pretty Woman” men även de mindre kända guldklimparna som ”Miss Pearl” av Jimmy Wages och ”So Long I'm Gone” av Warren Smith.

Vi har sett Chris Isaak fram och tillbaka på tv-skärmarna i filmer som ”När Lammen Tystnar” och ”Twin Peaks: Fire Walk With Me” men det har alltid varit musiken som han återvänt till.